Johan Cullberg, psykiatriker, psykoanalytiker, författare. Min sörmländska granne och vän hade vänligheten att skriva förordet till min första diktsamling Gå iland.
På höjden av vår levnad kan det uppstå behov att gå i land. De kan komma eruptivt, som här. Utlösta av omtumlande händelser. Som tvingar till omprövning av förutsättningarna för vår inre växt: Sorgen, längtan, den ensamma vandringen. Hoppet om evig tröst och ändlös kärlek. Men också som med cellons dialekt av saknad, med dess kropp och med dess själ.