kan inte besegra bruset
blir bara starkare
bruset är tankarna grubblerierna rädslorna viljan styra vad som inte kan styras
grubbel kan inte besegra ännu mer grubbel
är min egen tjuv livet blir tjuvens byte
bruset ljuger om skydd håller en vaken förberedd redo
burit det så länge
började tro det var min röst
kämpat i detta brusets Colosseum svetten runnit under själens hjälm om jag inte slåss vem är jag då
börjar nu förstå
en envig utan slut ensamma kampen när sig själv
slänger alla tillhyggen metallen slår mot marken vandrar iväg
bruset tystnar vinden avtar solen mellan träden värmen när kroppen återvänder
framme vid vattnet
varken mörkt eller ljust varken djupt eller grunt rör det sig
känner på ytan ringarna som sprider sig söker inte uppmärksamhet
i det som alltid funnits