FÖRSTÖRELSE

Stora delar av den skog bakom Gryts kyrka strax utanför Stjärnhov där jag brukar vandra med hundarna är skövlad.
Det är en förfärligt sorglig upplevelse att ta in. De fällda liken av tall, gran och björk förefaller friska och årsringarna räknar 40–70 år. Maskinerna har lämnat efter sig ett apokalyptiskt landskap med meterhöga stubbar och leriga sår i marken. Denna f d uråldriga och frodiga skog var dessutom fylld av lämningar från förhistorisk tid som nu är delvis borta. Skogen är en del av
vårt kulturarv där vi människor lever. Vi behöver skogen och har en unik möjlighet vara i den med vår allemansrätt. Hur många generationer dröjer det innan här åter står en djup skog för djur att leva i och en annan värld för oss människor att besöka. Kriget i vår närhet har stegrat virkespriserna och skövlandet av skog blir en bild av hur vi också för ett krig mot oss själva när vinstmaximering och mätandet av allt i ekonomiska termer får regera. Vilka
värden prioriterar vi, vilka värden borde vi prioritera i en kris? Åsynen av denna förstörelse, detta ynklighetens monument, gör mig ledsen, arg och bedrövad.