GÅ ILAND
I
På höjden av vår levnad kan det uppstå behov att gå i land. De kan komma eruptivt, som här. Utlösta av omtumlande händelser. Som tvingar till omprövning av förutsättningarna för vår inre växt: Sorgen, längtan, den ensamma vandringen. Hoppet om evig tröst och ändlös kärlek. Men också som med cellons dialekt av saknad, med dess kropp och med dess själ.
/Johan Cullberg
II
Måste tala med dig vår vandring så lika
för längesedan ditt kärleksfulla leende framför avskeden
nu förstår vi bättre den långa berättelsen vi är en del av
III
Din skugga så liten ensamt drömmande i trädgården
så lika vi är
ur sorgens metamorfos vandrar nu kentauren vid din sida
det lilla ljuset från öster ger styrka vända åter till oss
IV
I världen bakom orden är jag oemotsagd så överlever jag när ingen lyssnar
hit var jag tvungen för längesedan
älskade bror, spjutet är ditt men ditt mörker inte här ännu det finns tid för välsignelse och dina sår att läka
V
Efter sista andetaget i det kalla vattnet naken i din båt utan åror
så vilsen
ge mig ditt tecken
VI
Kom tillbaka och ta min hand och vandra åter med mig behöver dig där jag aldrig vandrat
kärleken omsluter när ensamhetens råa styrka mästrar smärtan
ett sista andetag i våra armar så levde du
genom oändlig saknad ses vi igen
VII
Septembers ömma gryningsljus över granens blöta kropp i dimman försvinner du som ej längre finns
hur kunde du slänga stenen i forsen
ingen aning hade väl du vad du gav evig plåga fantastiskt liv
inget jag vill vara utan
VIII
Den gamle och lille-man är åter ensamma i röda lilla huset på berget
mannen mitt emellan har för längesedan glömt sårens svärta bakom den egna ordningens palissader, långt bort från allt som aldrig blev hans
stenarna vid havet är mindre nu och mannen mitt emellan behöver inte sina palissader längre
den gamle är redan i lille-mans framtid
stenarna vid havet kommer bli stora igen
IX
Till slut, inför det oöverstigliga berget
kompassen jag fick av min morfar är borta kläderna min mor gav mig värmer ej längre det enda livet finns bortom bergen
ber er saknade på andra sidan
visa mig vägen när jag vill gå iland så uråldriga portar öppnas
vid dess sida hörs tonen ge fri lejd åt alla väsen i stillheten framför det stora mysteriet
där möter änglarna trofastheten från klarblå ögon
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.