var dag på livets bro
där står vi
ser nedåt med slutna ögon
vatten täckt av isen blir osynligt
att gå igenom isen och möta vattnet
innebär livsfara
vårfloden spränger fram
drar med sig allt
kentauren galopperar upphetsat bredvid
vill hinna ikapp och förbi
han tror det spelar roll
sommarens betraktande vatten
under valvbroar byggda av människor
alla glömt
den eviga historien
till slut silas vattnet mörkt av jord och döda löv
de runda stenarna i vattnet viskar till den som lyssnar –
livsfara
inte lyssna
på evigheten